Dag 351 och Laguna 69

Dag 351 och Laguna 69

Datum: 2014-03-18

Distans: 14 km

Högsta höjd: 4600 möh

Camping: Församlingen i Yungay

Jag vaknade kl 05:00 och det duggade lätt ute. Jag hade inte lust att gå ut ur tältet så det fick bli frukost i sovsäcken vilket är ett av de bästa sätten att avnjuta en portion havregrynsgröt med granola och choklad. Jag visste sen tidigare att kl 09:00 skulle turistbussarna komma in så jag ville starta i god tid för att slippa se annat folk på stigen. Jag hade tänkt efter dagen innan och bestämt mig för att lämna all min utrustning på ett av utedassen och bara ta med min regnponcho, dunjacka, regnjacka och lite mat upp till Laguna 69. Från campingplatsen var det 14 km tur och retur med en stigning på 600 m. Ingen större utmaning, speciellt inte när jag endast hade 4 kg på ryggen.

Naturen upp till laguna 69 var väldigt speciell, vattenfall, träd, övergivna hus, snötäckta toppar, glaciärer och till sist en Lagun. Det tog mig 2 timmar till Laguna 69 och efter att ha tagit lite foton satte jag mig bakom en stor sten som skyddade mig från vinden och snön som börjat falla. Jag hade dagen planerat att ta ett nakendopp men det kändes inte särskilt lockade när det börjat snöa. Efter ett tag tog jag mig i kragen, sa till mig själv, du är en viking! Jag slängde av mig kläderna, sprang ner i sjön tills jag hade vatten till midja, skvätte lite och sedan sprang jag upp igen för att torka och ta på mig varma kläder. Någonstans däremellan hann jag också med att ta två bilder. Efter att jag hade fått tillbaka värmen och ätit lite började jag gå ner igen och halvvägs träffade jag på de turister jag tidigare nämnt. Till min stora förvåning var det bara 10 personer och två av dom var det franska cyklistparet jag träffade när jag var på väg till Yungay! Efter 1.5 tim var jag tillbaka vid campingplatsen där jag hämtade min utrustning och begav mig upp till vägen för att vänta på nästa buss. Kl 14:00 var jag tillbaka i Yungay efter en lyckad vandring och jag hade fått tillbaka äventyrsandan som jag höll på att förlora ett tag.

P1010119 P1010107 P1010094 P1010111

Santa Cruz Trek dag 3

Santa Cruz Trek dag 3

Datum: 2014-03-17

Distans: 12 km

Högsta höjd: 4050 möh (Porta Chuldo passet 4767 möh i buss)

Camping: Cebollapampa

Jag vaknade i ottan och kunde inte somna om. Ja tog fram min bok och läste tills solen gick upp och gav mig lite ljus för att koka mitt morgonkaffe. Jag satt på en sten utanför tältet och drack mitt kaffe med utsikt över Contrahierbas. Jag studerade kartan en stund och kunde dra slutsatsen att jag hade en lätt dag framför mig. I stort sett bara platt och lite nedförs till Huaripampa för att sedan ta mig upp till Vaqueria. Stigen var som jag trodde lätt och den tog mig genom ett öppet och vackert landskap. Jag tog en kort paus i Hauripampa innan jag hoppade över ett staket och lämnade ”Camino de Santa Cruz”. Nu ändrades naturen och jag gick genom ett område med ett fåtal utspridda hus. När jag kom fram till Vaqueria hittade jag en butik där jag stanna och beställde en öl i väntan på nästa buss till Cebollapampa där stigen till Laguna 69 börjar. Det hade börjat regna igen och det var skönt att sitta under ett tak och avnjuta en öl medan regnet förvandlade vägen till lera. Kl 11:30 kom minibussen, jag hoppade på och betalde 30 kr för den 2 timmar långa resan till Cebollapampa. Vägen var i ruskigt dåligt skick och likaså minibussen. När vi var framme och jag blivit avsläppt i Cebollapampa gick jag ner från vägen till campingplatsen där jag slog upp mitt tält och försökte torka lite saker från gårdagens regn. Jag kom till campingplatsen väldigt tidigt så innan det var dags att sova hade jag avverkat 150 sidor i min bok, skrivit i min loggbok, druckit coca te och lagat middag. Något som förvånade mig var att min tältduk har börjat läcka. Big Agnes tältet är kanske inte av så hög kvalitet som jag en gång trodde.

P1010073

Santa Cruz Trek dag 2

Santa Cruz Trek dag 2

Datum: 2014-03-16

Distans: 18.2 km

Högsta höjd: Punta Union 4750 möh

Camping: Paria

Jag vaknade kl 06:00 med ett leende på läpparna efter 9 timmars välbehövlig sömn i totalt tystnad, bortsett från några fåglar och betande kor. Det var så underbart att sova i bergen igen och vara ett med naturen. Kärleken jag hyser till att vandra, tälta och att helt enkelt befinna mig i naturen är obeskrivlig. Det simpla livet på en stig utan stress och begär. Att äta bara när jag är hungrig, sova när jag blir trött, konsumerar inte annat än det jag behöver och äger bara det nödvändigaste, så livet egentligen alltid borde vara. När jag satt i mitt tält och lagade frukost kom det en vindpust som tryckte bort dimman från Pucahirca och Taulliraju så till mitt morgonkaffe hade jag en magisk utsikt över de snöklädda topparna med solen i nacken. Efter att jag hade packat ihop mina saker och sagt hejdå till de tyska tjejerna gav jag mig ut på stigen igen med sikte på Punta Union 4750 möh. Dagen började med en enkel och fin stig och större delen av tiden gick jag på sand så fin att den hörde hemma på en strand. Hur sanden hamnat där vet jag inte men jag lekte med tanken att det en gång var en fin strand tills två landmassor kolliderade och lyfte upp den till 4000 meters höjd. Kl 11:30 var jag framme vid Taullipampa där jag passade på att äta lunch då solen bestämt sig för att titta fram. På menyn stod det; Mexican, rice and bean stew med en kopp kaffe. Från Taullipampa hade jag 500 m stigning på 3 km till Punta Union. Det regnade till och från men inte så mycket att jag behövde använda min nya regnponcho. När jag kom upp på 4500 möh började det kännas tungt i kroppen men jag fortsatte kämpa mig upp på den branta och steniga stigen. Efter 1.5 tim vandring var jag uppe på toppen och känslan var fantastisk! På ena sidan av bergspasset hade jag Rio Santa Cruz och andra Rio Huaripampa. Två dalgångar tagna direkt ifrån himlen. Efter att ha tagit lite foton och njutit av utsikten började jag gå ner på andra sidan med campingplatsen Paria i sikte. Jag gick första timmen i solen sedan drog molnen in och regnet öste ner. Efter några minuter hade stigen förvandlats till en bäck och det var svårt att hålla fötterna torra. Efter en timme i regnet orkade jag inte ens försöka undvika vattnet så jag plöjde på som en maskin för att komma fram och slå upp mitt tält. Kl 16:00 kom jag fram till Paria på 3870 möh där jag hittade en bra tältplats och slog upp mitt tält för att tillaga en kopp varm choklad. Jag spenderade hela kvällen i tältet med en bok medan regnet dansade på tältduken.

”Som resenär ombord på tidens tåg har jag betraktat världen. Vem lokföraren är som styr mitt liv har jag aldrig vetat. Vägarna som leder till mitt öde har jag aldrig förstått mig på. Men så länge jag litar på tidståget, föraren och rälsen kan jag slappna av, sitta bekvämt och njuta av resan”

P1010059 P1010063 P1010064 P1010066 P1010075

Santa Cruz Trek dag 1

Santa Cruz Trek dag 1

Datum: 2014-03-15

Distans: 10 km

Högsta höjd: 3760 möh

Camping: Llamacorral

Jag hade förberett mig mentalt att ge mig ut och vandra igen. Jag hade skrivit ut en karta tagit reda på information och på väg till Huaraz för att införskaffa mat och en regnponcho. Det är inte lika enkelt som det låter, handla lite mat, det gör man ju på en kvart. I Sverige eller USA är det enkelt. Man besöker en affär och den har allt. I Peru är jag tvungen att jaga runt och besöka minst 10 små butiker innan jag lyckats få fatt i vad jag behöver för en lyckad vandring. Det tog mig 3 timmar och jag hade allt. Allt ifrån frystorkad mat till lagrad ost av fransk standard. Att jag lyckades få tag i allt är nästan en större bedrift än att göra en 4 dagars vandring som för mig är det lättaste och mest naturliga jag kan göra. Kl 12:00 åkte jag tillbaka till Yungay för att delta i den gemensamma lunchen och för att packa min ryggsäck. Kl 13:30 var jag redo och jag tog bussen till Caraz där jag fick byta till en gemensam taxi som skulle ta mig till Cashapampa, en liten by i bergen där Santa Cruz vandringen börjar. Det tog en timme med taxi och chaffören släppte av mig vid början av vandringsleden. Kl var redan 4 och jag hade som mål att ta mig till Llamacorral, den första campingplatsen. Det var härligt att vara på en stig igen och se mig själv som mitt fordon och känna människans samklang med naturen. Jag följde ”Rio Santa Cruz” och korsade många små vattendrag med klart och drickbart vatten. När klockan var 18:30 började jag ge upp hoppet om att ta mig till campingplatsen innan det blev mörkt. Jag började kolla efter bra ställen att slå läger men tänkte att jag kunde ta mig upp för nästa krön innan jag fattar några beslut. När jag kom upp såg jag Llamacorral 500 m bort och jag var överlycklig för att ha lyckats ta mig till vandringens först mål. Två tyska tjejer hade precis slått upp sitt tält och innan det blev mörk lättade dimman och vi fick en fin utsikt över Pucahirca och Taulliraju.

P1000996 P1000998 P1010004

 

Yuracmarca – Yungay

Yuracmarca – Yungay

Datum: 2014-03-14

Distans: 65 km

Högsta höjd: 2500 möh

Camping: Församlingen i Yungay

Spenderat: 40 kr

Jag hade insett och bestämt mig för att lifta lite då jag efter en hemsk natt inte var särskilt taggad. Jag hade 30 km grusväg kvar och den skulle ta mig genom ett 50 tal tunnlar utan ljus men genom ett tufft landskap. Efter att jag hade cyklat 20 km så sa jag nej, inga mer tunnlar, satte mig vid vägkanten och inväntade nästa bil. Efter 15 min kom det en pickup med två roliga snubbar från Lima som gladeligen gav mig skjuts till Caraz. Vi stannade många gånger för att ta kort på naturen och varandra. Det var en spännande och snabb resa till Caraz och därifrån cyklade jag direkt till Yungay för att hinna till lunchen. Jag var framme kl 12 och vi åt lunch kl 13:00. Efter det tvättade jag kläder, besökte Yungay och satte mig på ett internetcafé för att söka runt efter information om Santa Cruz vandringen.

 

Parroquia Santo Domingo

Parroquia Santo Domingo

Som sagt så var det nästan som en film igår. Deras kök och matsal, den finaste jag sett i Peru, handgjort kök av duktiga snickare, en vedeldad gjutjärnsspis, soffor och vänskap. Jag gick upp kl 7 och gick ner till köket för frukost. Jag drack mitt morgonkaffe och bestämde mig för att ta en vilodag. Efter 2 tuffa veckor var det dags att ta det lite lugnt och fina och välkomnande ställen som församlingen i Tauca växer inte på träd. Jag kunde vila hela dagen och jag passade på att skriva, läsa, fixa med bilder och ladda upp på min hemsida. När jag hade ”jobbat” klart gick jag runt den katolska anläggningen för att se vad alla jobbade med.

Tauca – Yaramarca

Datum: 2014-03-13

Distans: 75 km nedfors, 50 km uppförs

Högsta höjd: 3300 möh

Camping: Yuracmarca

Spenderat: 20 kr

Jag var nere i köket kl 07:00 för att delta i den gemensamma frukosten. Jag bytte kontaktuppgifter med några jag tyckte om och den italienska kvinnan Julia berättade att hennes bror bor i Yungay, vilket var mitt nästa stopp. Hon sa att han har en liknande församling i Yungay och att jag gärna får bo där om jag vill! Hon berättade också att hon + 60 barn skulle fara dit imorgon för att äta lunch. Mitt mål var nu att ta mig till Yungay före kl 12 nästa dag! Efter frukosten sa jag hejdå till alla och gav mig ut på vägen igen. Dagen innan hade jag kollat upp hur jag skulle cykla, från 3300 – 500 möh på 75 km, 500 – 1200 möh på 50 km. Det skulle alltså bli en väldigt enkel dag. Efter 10 km fick jag punktering vilket jag fixade snabbt innan jag fortsatte med min långa nedförsbacke. Jag lämnade snabbt de gröna bergen och befann mig nu i öknen. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag sett något liknande landskap, öken men berg och med den klar blåa himlen som skapade en fantastisk kontrast. Jag riktigt njöt av stundens skönhet när jag flög ner för backarna och jag tog min tid och stannade ofta för att njuta av solen och ta bilder.

När jag var framme i Chuquicara skulle jag byta väg och börja cykla upp i bergen igen. Vad jag tidigare hade förstått var att vägen från Chuquicara till Caraz skulle vara asfalterad men det var den inte. Istället var det en grusväg i ruskigt dåligt skick. Jag kämpade på och kl 11:00 började det bli olidligt varmt, jag stannade till vid en butik och köpte en läsk för att samla lite kraft. Då berättade ägaren att två cyklister hade passerat för bara en timme sedan. Jag blev förvånad och kände direkt hur jag fick ny energi! Mitt mål var att jaga ikapp dom! Efter 2.5 timme var jag ikapp dom och vi var bara 15 km ifrån Yuracmarca, dagens mål! Det var ett franskt par och efter att ha ställt några frågor tröttnade jag på sällskap och att cykla sakta så jag lämnade dom för att hitta ett ställe att tälta i Yuracmarca.

I Yuracmarca slutade det med att jag tältade under ett tak i parken, jag var helt utmattad efter den dåliga vägen så jag somnade redan kl 21:00.

P1000948 P1000974 P1000959 P1000953

Peru: backarnas paradis

Peru: backarnas paradis

Datum: 2014-03-11

Distans: 65km

Camping: Kloster i Tauca

Spenderat: 56 kr

Jag vaknade upp utanför ”stadhuset” i byn Mollepata. Det hade varit en lugn natt utan hemsk musik och tupparna sjöng sin vackra melodi till morgonkaffet. Jag gjorde mig redo för att hinna med bussen kl 8 men strax innan passerade en lastbil med täckt flak. Jag tog chansen och frågade om skjuts. Inga problem och med hjälp lastade jag upp cykeln i flaket. Från Mollepata som lång på 2655 möh var det 1000 meter ner till en flod. Vid floden korsade vi en bro och därifrån var det 25 switchbacks upp till Pallasca. Stigningen var 1500 meter på så lite som 20 km! En klättring jag aldrig hade kunna cykla, hade jag gjort det hade det inneburit att jag hade fått leda min cykel halva vägen och 20 km hade förmodligen tagit hela dagen.

I Pallasca släppte dom av mig och efter att ha köpt lite frukt fortsatte jag. En dam sa till mig att en bro skulle vara bortsköjld pga regnet och forsen som numera korsade vägen skulle vara omöjlig att ta sig genom med cykel. Då jag vet att Peruianer är några av de mest opålitliga människorna jag någonsin träffat när det gäller vägvisning så trodde jag inte på henne och fortsatte. Självklart var det ingen fors och vägen till Cabana var tuff som tusan men jag tog mig dit i tid till lunch. Efter lunchen var kl 3 och jag fortsatte till Tauca. Enligt dom jag frågade var det en busenkel väg och det skulle ta en timme. Första halvan var enkel för det var nedförs till en fors. Därifrån hade jag 10 km uppförs som tog mig från 2700 möh till 3300 möh, som var staden Tauca. När jag rullade in i Tauca var det som på film. Jag som ensam äventyrare rullade in genom dimman och vid torget stannades jag av en ung man som bodde i byns kloster. Han bjöd in mig då han såg i mina ögon hur utmattad jag var, efter 30 min satt jag i deras nyrenoverade kök och drack kaffe med den italienska familjen som startade klostret och har drivit det de senaste 11 åren. Dom var imponerade av min resa och erbjöd mig att stanna så länge jag behöver vila. Framåt kvällen var det kvällsbön och en stor familjemiddag med alla som bor och jobbar på klostret. Jag är ingen religiös man men jag är ytterst tacksam för att det finns människor som driver kloster och andra verksamheter där man visar gästvänlighet och hjälper de som behöver hjälp.

P1000919 P1000921

Angasmarca – Mollepata

Angasmarca – Mollepata

Datum: 2014-03-10

Distans: 35 km

Camping: Parken i Mollepata

Höjd: 3300 möh

Det var en fin morgon i Angasmarca och jag tog lite sovmorgon. Tänkte passa på när jag betalde och kunde njuta av en go säng. Solen sken och jag började packa ihop mina saker och fixa min cykel, jag ställe in bromsarna som hade nötts ganska mycket dagen innan och fixade en punktering på främre däcket. Efter det åt jag frukost och var ute på vägen igen kl 10. Vägen hade torkat och det var en fin grus/sandväg som var ordentligt packad. Enligt två gubbar skulle det vara platt till Mollebamba men så vär självklart inte fallet. Jag hade en brant nedförsbacke till en fors och sedan uppförs till 3300 möh. Jag passerade Tulpo, Mollebamba och hamnade till sist i Mollepata innan regnet började. Hela morgonen hade det varit toppenväder och utsikten var fantastisk. Jag åt lite frukt när jag var uppe på bergspasset som var 3300 möh och där kunde jag sitta i gräset och verkligen njuta av solen.

Jag stannade till i Mollepata för att äta lunch och vänta på att det skulle sluta regna. Det verkade som att vädret ville annat och det verkade som att det aldrig skulle sluta. Kl var 3 och det började bli för sent för att fortsätta då jag visste att jag hade minst 2.5 timmes uppförs till nästa by.

Kl 16:00 bestämde jag mig för att stanna och att inte ens försöka lifta (det passerade en bil på 4 timmar). Jag slog upp mitt tält utanför en byggnad vid parken i byn och gick runt och pratade med lite folk. Det var en ganska trevlig liten by och dom berättade att det går en buss imorgon kl 8 som jag kan ta till nästa by. Jag kände att det var dags att försöka göra lite större avstånd och att skippa en 2.5 tim uppförsbacke skulle verkligen hjälpa. Imorgon tar jag bussen till nästa by och därifrån cyklar jag till Cabana.

P1000910 P1000913 P1000917 P1000918

 

Bergspass

Bergspass

Datum: 2014-03-09

Distans: 40 km

Höjd: 4200 möh

Camping: Billigt hostel i Angasmarca

Jag vaknade kl 06:15 av att en snubbe stod vid mitt tält och sa god morgon. Han hade en trevlig röst så jag kände mig inte alls hotad, jag svarade på lite frågor och sedan gick han vidare. Det duggade ute och jag gjorde mig redo för ett stort bergspass. Jag gav mig ut på vägen kl 8 och jag passerade några hus och fick korsa några forsar då det regnat hela natten.  Vägen var i gott skick och jag tänkte inte särskilt mycket på om jag cyklade rätt, jag följde vägen utan att ta några av de olika avfarterna. Efter att ha kämpat i 8 km med regnet och vinden i sidan kom jag upp på ett bergspass och såg ut över två sjöar, helt omringade av berg. När jag stod där uppe så började jag inse att jag var fel ute då jag visste att jag inte skulle passera två sjöar. Jag stannade en stund, fixade en punktering och väntade på en bil. 30 min senare kom en lastbil och föraren sa att jag var på väg åt fel håll. Jag hade inget minne av någon korsning som skulle kunna vara min väg men jag hade inget val så jag fick rulla ner igen. Jag kom ihåg ett hus vid en stor fors som jag korsade så jag rullade ner dit för att fråga om vägen. Han sa till mig att korsa forsen igen och cykla 2 km till en korsning och svänga vänster till San Simon (en gruva). Jag hade alltså gjort 6 km uppförs, från 3600 möh till 3900 möh och jag var inte lycklig. Väl i San Simon var jag nere på 3500 möh igen och fick börja om på nytt. Först åt jag ett mål mat, samlade lite kraft och gav mig sedan iväg. Från San Simon var det ganska lätt att hitta vägen och det var en brant klättring. Jag fick flera gånger gå av cykeln och med all kraft tycka den upp för backarna. När jag kom upp på hög höjd igen började det blåsa ordentligt och tillsammans med regn och dimma var det inte särskilt trevligt. Jag stannade en stund vid ett hus och fortsatte sedan upp mot bergspasset. När jag kom upp på 4000 möh var regnet horisontalt och vinden så stark att jag hade svårt att hålla kursen. Min ide om bergspasset var att njuta av solen och landskapet. Jag såg 100 meter framför mig och det var 0% njutning. När jag trodde att jag var uppe på högsta höjden stannade jag tog ett kort och fortsatte sedan nedförs. Det var inte så mycket nedförs som jag trodde utan istället gick det mycket upp och ner. När jag var nere på lite lägre höjd upphörde regnet och mina kläder kunde torka lite i vinden. När jag började närma mig en by som hette Angasmarca började det ösregna och inom några minuter var allt genomblött igen, till och med mina kängor. Jag hade nedförs hela vägen till Angasmarca och när jag kom fram var jag kall, blöt och helt utmattad. Jag orkade inte jaga runt efter ett gratis ställe att tälta så jag checkade in på ett billigt hostel för att torka och ta en varm dusch.

Lite senare gick jag ut för att äta och på restaurangen träffade jag två snubbar som bjöd in mig till deras bord. Vi åt, drack friskt och pratade. När jag kom dit hade dom redan druckit en del och en av snubbarna somnade med huvudet på bordet. Det var en rolig kväll men hemsk dag. Det ända jag såg fram emot nu var sol och en varm säng.

P1000894 P1000898 P1000899 P1000901 P1000902 P1000909

Dag 343

Dag 343

 

Datum: 2014-03-08

Distans: 70 km

Höjd: 3600 möh

Spenderat 45 kr

 

Jag packade ihop mina saker och lämnade mitt lyxiga hostel för att försöka hitta ett öppet internetcafé, tyvärr var inget öppet då det var tidig lördag så jag fortsatte mot Huamachuco 50 km som skulle vara relativt lättcyklat. Naturen eller landskapet var inte särskilt storslaget men vägen var väldigt smal och rolig med, som vanligt i stort sett ingen trafik. Jag och lunch vid Laguna Sausacocha och rullade sedan in i Huamachuco. Därifrån hade jag två alternativ, ta en omväg på 50 km och då ha asfalt eller ta genvägen som är grus. Efter att ha tänkt en stund övervägde jag grusvägen då det är en lång men svag lutning från 3200 möh till 4250 möh. Jag lyckades avverka 8 km och stannade vid en skola på 3600 möh där ett gäng gubbar som höll på att bygga skolan lät mig stanna. Då det var lördag satt dom och drack öl så dom bjöd in mig till deras cirkel. Efter några glas ledde jag ner min cykel till skolan och slog upp mitt tält under ett tak med utsikt över bergen.